19 augusti 2010

Med sorg i hjärtat...

I våras trodde jag att jag skulle plugga foto i höst, men så tog allt en annan vändning och igår fick jag besked om att jag fått jobbet som jag sökt. Så nu blir utmaningen en helt annan och jag får nöja mig med att fotografera på min fritid. Det ska bli jättespännande och jag är verkligen nyfiken på allt nytt jag kommer få lära mig i min nya yrkesroll :D

Strax efter detta positiva besked fick jag ett mycket tråkigt och sorgligt besked, mina föräldrars hund, Cinna, har nu lämnat oss och springer bland träden i bokskogshimlen. För bara några dagar sen blev hon jättedålig och vi hoppades på att det bara var en infektion som skulle ge sig med penicillin. Men bara efter ett par dagar fanns det inget annat val än att låta henne slippa lidandet och somna in. Det visade sig att hennes hjärta var kraftigt förstorat... Stackars fina... Hon är oerhört saknad, allt gick så fort att det knappt går att förstå. För mina föräldrar måste saknaden vara ännu större eftersom de hela tiden haft henne runt sig.

- Vem ska nu få mina överblivna brödskalkar...?

Cinna, du fattas oss...

Så idag lägger jag upp några bilder från arkiven till minne av dig, vår fina Cinna-bus.










Puss på dig, mjukisdjuret! Nu kan du tugga på hur många pinnar du vill - hela dagen lång :D

4 kommentarer:

  1. Å nej vad tråkigt att höra! Förstår att det måste kännas tungt! Men hon ser ju ung ut, hur gammal blev hon? Vi har ju själva en golden vid namn Frasse (7 år), han må vara världens envisaste och busigaste, men samtidigt så snäll och go och tålmodig, och har som tur är aldrig haft några större problem med hälsan...hoppas det fortsätter så ett bra tag till. Usch får en liten klump i halsen när jag tänker på er fina fina Cinna! Fina ord du skriver om henne, hon har det helt säkert lugnt o skönt nu och badar i tuggpinnar ;-)/ Kram

    SvaraRadera
  2. Tack snälla för dina fina rader. De värmde... Klappa Frasse från mig.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Får beklaga sorgen...både för hunden och fotoutbildningen.
    Jag vågar inte tänka på den dagen när ens egen hund måste få sin välförtjänta vila. Min schabradortik Bella har precis fyllt 3 år så förhoppningsvis dröjer det ett tag, men...(suck)...de ger så mycket kärlek.
    Lycka till med jobbet.....och du...väldigt vackra bilder på Cinna...

    SvaraRadera
  4. Åh, vet hur det känns, saknaden är alltid stor efter ett djur, tänker på dig och dina föräldrar...
    Ha det bra
    Kram

    SvaraRadera

Tack för att du tar dig tid att lämna en rad!
:)